Hasta drabbades i mitten av juli av en propp. Hon medecinerades och blev bättre, men veterinären sa att vi nog skulle förbereda oss på att detta var början på slutet.... När symtomen nu kom tillbaka valde vi att låta henne somna in innan det blev för jobbigt för henne. Hasta blev 12 år den 3 augusti.
Hasta har betytt oerhört mycket för oss och mig speciellt då hon var vår första Beauceron och min första tävlingshund. Med Hasta har jag fått uppleva så mycket som jag minns med glädje och det är fruktansvärt jobbigt att hon inte finns med oss mer....
Jag har valt att fylla dagens blogg med bilder som förstärker dom underbara minnen som jag har av henne!
Jag och Hasta (ca 3 veckor)
Hasta som valp
Söt som socker...
Hasta och jag efter godkänt certprov till Hemvärnshund 2000
Hasta 4 år
Hasta på Nationale d'Elevage 2001
Hasta och jag på NE 2001 (mitt första NE)
Hasta blev mamma till Blackpowder's A-kull 2002
Hasta och Ayla 2002
Hasta och Sega myser tillsammans
Ayla och Hasta tillsammans 2002
Hasta (i mitten) med sina döttrar Arda och Ayla
Hasta och jag deltog i det vinnande laget av Ravlunda mästerskapen för tjänstehundar 2003
Hasta myser
Hasta med sin "pojkvän" Lex
Hasta och Zenta
Gammeltant busar också gärna (2008)
Vatten är kul!
Rulla i snön (och i gräs) är såååå skönt! 
Busig som vanligt (2009)
Fina lilla tanten 20/8 2009
Hasta och jag 20/8 2009Sov gott älskade vän, vi saknar dig så!
//Susan
Vila i frid kära Hasta. Vi som fick ta del av ditt underbara liv kommer alltid att minnas dig. Tukta nu Lex ordentligt på de gröna ängarna i himlen:-) och njut av att vara fri.
SvaraRaderaVi beklagar sorgen Susan & Jörgen.
Nu leker Hasta utan krämpor däruppe med alla andra underbara hundar som lämnat oss!!! Njut av alla fina minnen som ni fick under ett långt hundliv med henne. Tänker på er i sorgen! Många kramar Åsa & Mallan
SvaraRaderaJag är ledsen att höra att Hasta har vandrat vidare till sina gamla vänner. Det är alltid fruktansvärt tungt när ens bästa vän går bort. Gläd dig över alla fina minnen som du har av henne och krama Zenta och Theo extra mycket när det känns för tungt. Kramar från Inga-Lill med X&R
SvaraRaderaBeklagar verkligen sorgen, tänker på er. Nu har hon inte ont längre dock.
SvaraRaderaVarma hälsningar från oss i Jönköping/Taberg.
Beklagar sorgen, tänker på er.
SvaraRaderaKram Magnus
Jag förstår att det är tungt, som det alltid är när våra bästa vänner måste lämna oss. Tänker på er och skickar tröstkramar!
SvaraRaderaAlexandra med flock
Så sorgligt Susan! Det är aldrig lätt att behöva ta bort en kär vän, men vilket härligt liv ni haft tillsammans. Bilderna är härliga!
SvaraRaderaKram Malin & Uska